En blogg om scrappbooking, stickning, lite virkning och fotografering.

lördag, december 19

SYTYCK!

En liten kort sammanfattning:

Efter en nervös väntan fick jag min utmaning, det blev att dansa in från kroggolvet på de stora scenerna och dansa balett. Jag som vart lite nyfiken på hur sjutton de fick till hålmönstren i stickningarna hade blivit utmanad att försöka själv. Det var med stor iver jag kastade mig över alla bloggar,pappersmönster och naturligtvis hittade jag in på Ravelry.com där mönstren bara välde över mig. Valet blev svårt, stort eller litet, svenskt eller engelskt mönster? Garnet var iaf valt, var ju tvungen att göra något kul av det jättenystan mörklila mohairnystanet(150g) svärmor hade köpt åt mig.Auditionweek led mot sitt slut och jag hade efter mycket om och men bestämt mig för att göra en "Ingrid"(Stick och brinns mönster), en sjal att använda under vinterns kalla dagar.
Starten gick. Slängde mig över mönstret och satte igång, kom ett par varv sen tog det stopp. Jahopp...bara att dra av garnet iom att mohairen fastnade och inte ville repas upp. Efter ca 7-8 försök kom jag äntligen över tröskeln, lagom dags till att börja upprepa mönstret. Det var lite pilligt och det krävdes lite räknande för att få ordning på alla omslag, räta och ihop, men efter ett par varv lossnade det och jag satt med baletten så mycket det bara gick. Tänkte att nu går det så bra att jag tar med den när jag ska fika med kompisen så att jag kan sticka på även om vi pratar. Bittert skulle jag få ångra det tilltaget. Stickade glatt på när jag kom hem och satt mig vid tvn och tyckte att nu är det en bra storlek så det är dags att gå över och sticka kantspetsen efter diagram. Diagrammet i sig var inte så krångligt när man väl hade läst in sig på det och kommit på vart man skulle börja, men när jag stickat 2-3 varv där jag fått "fuska" med maskor för att få det rätt insåg jag att det troligtvis inte var där felet låg utan att det måste ligga tidigare i själva sjalen. Efter lite letande hittade jag felet eller rättare sagt felen som ställde till det ca 10-15 cm ner i själva sjalstickningen och det var bara att börja repa upp maska för maska. Blev ett otal svordomsramsor som ni inte vill höra över det f..... till garn jag hade valt. Jag tröttnade på baletten och gjorde hellre något annat. Efter ett par veckor började det klia i fingrarna igen och jag såg på Sytyck bloggen att det var lite morotstävlingar ibland, kanske skulle man sätta fart och repa upp det sista och börja igen så att man var med i utmaningen igen. Sagt och gjort.
Har nu fått repat upp felen och stickat ett par varv och strax är det dags att ge sig på diagrammen och kantspetsen igen, förhoppningsvis så behöver jag inte fuska med maskorna igen.
Utmaningen har definitivt fått mig att inse att dansa på tå och piruetter inte är så svårt bara man har lite tålamod och övar. I framtiden kommer det definitivt bli en prima ballerina av mig, hittade ju så otroligt mycket roliga mönster jag skulle vilja testa att göra, MEN ska jag göra en till spetsjal i mohair får någon betala mig otroligt bra.
Nu ska jag kasta mig över de sista varven innan kanten, vill ju så jättegärna se sjalen stå i rampljuset och visa upp sig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar